Har inget lov än från den modiga havande kvinnan i tunnan om publicering av bildbevis på hur mycket modigare än sin sambo hon faktiskt är.
Det kanske kommer ;)
Men här kommer bilder från dagen, spenderad precis som igår i slalombacken.

NÄ, inte direkt.... den här konstiga kombon är från fredagens tunnbad.



Jag skottade en gång runt hela huset. Bra träning... Viktor kom och undrade varför, jag sa, "ja men det är väl kul, då kan ni springa runt huset."
Viktor; "mmm, men mamma kan du skotta fram till gungan nu"
Självklart!

Ok, det hade inte heller nånting med dagen i backen att göra, inte heller nästa bild som mer bevisar att myten om att döttrar någon gång klipper sitt hår, stämmer!


Där satt hon lilljäntan på toapallen i hallen framför spegeln med sax och kam och gjorde sig fin.
Jag hoppas att mitt illtjut fick henne att lägga frisörplanerna på is i minst 15 år till.

Familjen i liften.

Jaha, då var chokladkakan slut då...
Har haft en låååång dag på jobbet som resulterade i en uttryckning, C-kortsplugg, möte, träning eller ja, badmintonmatch mot Grefven... och sedan inte så mycket mer förutom fix med bilen och allt som hör rutinerna till.

Nu sitter jag framför både tv och dator, försäkrad om att nås av underhållning.
Jag har som sagt avslutat chokladkakan och förlusten av självdisciplin har dränkt förnöjelsen av den goda chokladen.

Jag har även avslutat medlemsskap i Barnens boklubb, vilket får mig lite ångestfylld eftersom vi alltid varit med där ända sedan Viktor var bebi.
Dessvärre sköter de inte sin del av avtalet särskilt bra.
de skickar månadsböcker trots att jag avbeställt dem via hemsidan.
OK, det har bara hänt två gånger men det räcker med tanke på mitt för tiden hetsiga humör.

Och i Sundsvall är de inte kloka heller!!
Idiotiskt att snacka om att de vill jämna Sollefteå med marken och att man i Sollefteå inte klarar av någonting utan att de i Sundsvall hela tiden får "rädda" våra patienter.
Idiotiskt att tala till Sollefteåbor på sättet, idiotiskt, mobbande och DUMT!
 

Och OM jag bara skaffar mod till det, så ska ni få höra det dummaste av allt.

Nu ska jag gå och lägga mig, imorgon väntar et dygn i Västra, förhoppningsvis inte lika märkligt som det senaste.

Har nu genomlevt den kanske sämsta dagen i år.
Sur, otålmodig, hetsk och bitchig.
Extremt godissug som gjorde att jag nu för en kvart sedan sprättade chokladkakan som legat i väskan i nära tre veckor.
Blir ännu surare över min taskiga disciplin...
Är det någon som kan lista ut vad som felar mig?!

Förlåt älskade små barn som måst stå ut med super-sura-sunk-stina idag.
En vresig bitchmamma som blir sur då spelreglerna till HelloKitty är försvunnen och som inte alls kunde plocka fram minsta lilla fantasi till att spela ändå.
En vresig sunkmamma som tycker att allting går för sakta, att all lek är öronbedävande stoj, att alla leksaker är onödigt stök.
En vresig surmamma som prioriterar tvätt och disk och nästan grips av panik över era busiga omtag som idag bara kändes kvävande.
En otålmodig mamma som idag hatar trots, ack så medveten om att jag stod för största orsaken till konflikter och var i sällskapet av en treåring, en femåring och en trettioåring, den största barnrumpan av alla.

Förlåt älskade små barn!
Nu äter mamma choklad och förhoppningsvis är jag människa imorgon igen.

Jo men visst blev det en kväll på krogen.
En iskall promenad till Angelica

följt av en lika kall promenad ner på stan med försök att dricka burköl som törstsläckare.
Det var skitsvårt eftersom burken var så kall att vi fastnade i den...
När jag kom hem på natten gjorde jag ett uppkäftigt inlägg här på bloggen, som jag morgonen efter, då jag inte kände mig lika uppkäftig tog bort...
13 st hann läsa det, kul för er.
Det innehöll bland annat en röd tråd om det patetiska kroglivet, och jag tänkte nu fullfölja tråden med att berätta om Lyckseleresan.
Den var långt ifrån patetisk, till en början i alla fall.
Vi hade såååå trevligt, mys på rummet, bastu och bubbelbad, mera mys på rummet med ostbricka, show, mat och dans.


Showen var helt OK, bara det att Ante var väldigt väldigt väldigt trött...

Så när börjar det patetiska, jo när kändiskåta Stina ser kändisarna från showen och med största beslutsamhet och övertygelse om att de är lika impade av mig som jag är av dem går fram till dem och ber om att få fotas tillsammans med dem, allt för bloggen...

Sedan dansade vi, jag och Anders Eriksson!

Nöjd med mitt kändisragg kunde jag sedan somna gott i den smalaste säng jag någonsin sett.

Ja vad annars göra en ledig dag när kylan återigen håller oss gisslan i vårt varma hus?
Vi har dock tittat ut och konstaterat att det är en mycket vacker dag.
Så där otacksamt vacker, som ett hån med solsken och gnistrande snö.
Så där soligt och fint och otacksamt för en städerska som hela tiden ser dammet snöa i luften samtidigt som hon jagar det med dammsugaren.
Men när solen letar sig bort bakom berget då syns dammet inte längre och kvar blir den rena doften och känslan av ett gott dagsverke.

Det fattas lite gardiner som fortfarande inte kommit upp efter att alla tomtar försvann, och sovrummet, ja det ska vi inte tala om.... Nu är det rent i alla fall.
Eller nästan, Klara fick just ett vansinnesutbrott på sitt rum och det liknar nu ett kaos av leksaker, snor, tårar, gossedjur och sängkläder.